Robert fortsätter med sina försök att ta reda på vad det är som gör folk till vampyrer, och varför deras svagheter är märkligheter som vitlök och pålar. Han tar hem forskningsinstrument samt böcker om sjukdomar och bakterier hem till sitt hus och börjar arbeta. Efter långt, hårt arbete finner han en bakterie som han antar är vad som förvandlar alla människor. Han döper den till Vampiris, ett ganska fånigt namn för en sådan hemsk bakterie, om du frågar mig. Men han vet fortfarande inte mycket. Lägger han bakterien i solljus dör den, men han får ingen reaktion när han blandar i vitlök.
En dag ser Robert något otroligt när han går ut ur sitt hus på morgonen - en hund. Djur var inget ovanligt, men den här hunden visade sig mitt på dagen. Alltså var han antingen inte infekterad av Vampiris, eller så hade sjukdomen ännu inte utvecklats särskilt långt. Det kvittar för Robert, han blir urglad. Det är den första levande varelsen som inte är en vampyr som han har sett på ett år. Hunden springer självklart iväg så fort han ser Robert, men varje dag efter det så började han lägga ut mat utanför huset. När hunden kom så satte Robert sig på verandan och pratade med honom. Sakta men säkert blev hunden mer van vid honom, och började lite på honom mer. Men en dag när hunden kommer är han han skadad och sjukdomen har börjats utvecklats mer. Robert bestämmer sig för att han måste hitta ett sett att bota honom.
När hunden kom nästa dag så tog Robert tag i honom och tog med honom i huset. Hunden försökte bita honom men Robert vägrade släppa honom. Han bodde med hunden i ett par dar medan han tänkte på vad han skulle göra. Sakta blir hunden van vid honom, och de blir som vänner. Men hunden är sjuk och ytterst skadad, och efter endast en vecka var han död. Det var sorgligt men detta fungerade väldigt bra som en motivation för Robert.
När jag läste den här delen av boken tänkte jag direkt på filmen adaptionen, och huvudkaraktären där har också en hund. Den hunden hade däremot en större roll i berättelsen, till skillnad från där här hunden som Robert hittade på en gata och som dog efter en vecka.
Robert är alltså den enda kvarlevande människan i boken nu? Får man reda på något om hur man känner sig och hur han mår när han är så pass ensam? Man förstår ju om han blev glad över hunden om han nu är helt ensam. Jag trodde också först att hunden skulle få större betydelse för boken. På vilket sätt menar du att hundens död fungerade som motivation för Robert?
SvaraRadera/Cilla
Hej Peter! Bra skrivet, du berättar tillräckligt för att jag som bara läst ditt senaste inlägg ska förstå handlingen, kort och koncist! Har sett den nyare filmatiseringen av den här boken, "I Am Legend" och tyckte att den var bra, läskig men också lite halvkonstig. Vad tycker du om skillander mellan boken och filmen och upplever du precis som jag att någon av dem är lite weird? / Emma B :)
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaDu beskriver jätte bra som gör det lätt att hänga med!
Jag har sett filmen borde ta och läsa boken också, eller vad tycker du är boken lika bra som filmen? ( hoppas på svar:))
Hej där, jo jag hade en fundering kring det du skrev. Om jag har förstått det rätt är alltså Robert en av de sista som inte är smittad och blivit vampyr... men hur kommer det sig? Varför har inte han också blivit smittad och varför tar sig inte vampyrerna in i huset och dödar honom bara?
SvaraRaderaNär det gäller ditt skrivande tyckte jag det var bra. Lätt att förstå sig på handling och karaktär. Du får verkligen med dina egna tankar på ett bra sätt. Det är kul att läsa dina åsikter kring det hela. Good job, keep writing! :)