De tre nyckelord jag har valt för att beskriva boken med är ensamhet, spänning och tankeväckande.
Ensamhet
Ensamhet är ett en av sakerna som boken tar upp. I ungefär 3/4 av boken är Robert helt ensam, utan någon att prata med. Det är fantastiskt att han lyckas inte bli galen. När Robert väl möter någon, som hunden eller Ruth, blir han väldigt glad. Det är svårt att tänka sig in i Roberts situation, men jag är säker på att jag skulle aldrig klara mig ensam så länge som han gjorde i boken.
Spänning
Boken är fantastiskt spännande. Från "fight-scener" där Robert slåss mot och dödar vampyrer med inget mer än pålar och vitlök, till hans eviga jakt för att bota sjukdomen. Jag tyckte väldigt mycket om delen med hunden, det var spännande då man inte visste om han skulle överleva eller inte.
Tankeväckande
Eller "thought provoking" på engelska kanske beskriver det bättre. Med det här menar jag mest slutet på boken. Det får det verkligen att tänka. Till exempel, vem är "den onda"? Är det vampyrerna, eller Robert? Vampyrerna vill efter allt starta ett nytt samhälle och leva i frid, medan Robert är den som dödar dem. Och det är också väldigt fint hur boken pekar ut att Robert har blivit en legend, precis som vampyrerna från tiden innan sjukdomen.
torsdag 7 juni 2012
onsdag 6 juni 2012
Legend del 4
I den sista delen av boken möter Robert en kvinna när han är ute en dag. Han blir självklart förvirrad and förvånad, då det är det första människan han har sett utomhus mitt på dagen på väldigt länge. Han antar att hon, precis som han själv, måste vara immun mot Vampiris, och ropar efter henne. Hon försöker fly, men Robert springer efter henne och kommer ikapp. Hon verkar vara rädd för Robert, men hon följer med honom till hans hus och pratar med honom. Hennes namn är Ruth, och hon påstår att hon har levt med sin man i en närliggande stad all denna tid. Hennes man hade dött ett par veckor tidigare, och sen dess hade hon bara vandrat runt.
Robert tror på henne och är väldigt glad över att äntligen få vara med en annan levande människa, men han tycker att Ruth agerar misstänksamt. Hon mådde illa när han gav henne vitlök, och han vägrar ge Robert ett blodprov så att han kan se om hon är infekterad eller inte. De pratar mycket om Ruths bakgrund samt om Roberts framgångar i forskningen om Vampiris och hur han har överlevt så länge. Ruth verkar vara emot Robert barbariska sett att döda alla infekterade han möter, vilket Robert tycker är misstänksamt. Efter ett par dar kommer de närmare och närmare varann, och Ruth låter äntligen Robert ta ett blodprov. Men när han ska
kolla i mikroskopet om hon är infekterad ångrar hon sig. Hon säger åt honom att inte kolla, och klubbar sedan ner honom.
Robert vaknar ett part timmar senare, ensam och med en lapp vid honom. Lappen är skriven av Ruth, som förklarar att hon är del av en grupp infekterade som har muterat på sådant sett att de nu kan gå i solljuset. De tänker ta över och bygga ett nytt samhälle av endast vampyrer. Hon skriver att de är rädda och hatar Robert, som har mördat så många av dem. Hon var utskickad för att spionera på honom. Hon skriver även att de lär nog komma till han hus snart för att ta honom, men Ruth tänker uppehålla dem ett tag så att Robert kan fly. Hon gör detta eftersom hon hade blivit kär i honom. Robert ignorerar varningen och stannar i sitt hus, och snart kommer vampyrerna till honom. De bryter sig in, och trots att Robert slåss tillbaka lyckas de slå ner honom och ta iväg honom.
Robert vaknar nu upp i ett fängelse med ett par timmar kvar till sin egen avrättning. Han får besök av Ruth, som säger att hon nu är en högt rankad medlem av det nya samhället. Hon hatar inte Robert som de andra gör, hon förstår ändå att Robert måste bli avrättad av symboliska själ. Hon ger honom en kyss och lämnar honom till sitt öde.
Men inte lång tid kvar till sin avrättning tittar Robert ut ur ett fönster och ser en folkmassa av vampyrer som väntar på honom. Han förstår då han deras syn på det hela. Precis som vampyrerna från historier och filmer från det gamla samhället innan sjukdomen, är han nu inget annat än en hemsk varelse från myter. Där, i en fängelsecell inte lång tid från sin egen avrättning säger Robert Neville sina sista ord; I am legend. (Jag är [en] legend.)
Ett fantastiskt bra slut på en förvånansvärt bra bok. Början på boken må va lite seg, men mitten var spännande och slutet får en verkligen att tänka. Rollerna blev omvända, då Robert var nu en mördare i ögonen av vampyrerna. Han var väldigt lik vampyrerna från legender och historier idag, som boken själv pekar ut. Jag rekommenderar verkligen den här boken; Legend av Richard Matheson.
Robert tror på henne och är väldigt glad över att äntligen få vara med en annan levande människa, men han tycker att Ruth agerar misstänksamt. Hon mådde illa när han gav henne vitlök, och han vägrar ge Robert ett blodprov så att han kan se om hon är infekterad eller inte. De pratar mycket om Ruths bakgrund samt om Roberts framgångar i forskningen om Vampiris och hur han har överlevt så länge. Ruth verkar vara emot Robert barbariska sett att döda alla infekterade han möter, vilket Robert tycker är misstänksamt. Efter ett par dar kommer de närmare och närmare varann, och Ruth låter äntligen Robert ta ett blodprov. Men när han ska
kolla i mikroskopet om hon är infekterad ångrar hon sig. Hon säger åt honom att inte kolla, och klubbar sedan ner honom.
Robert vaknar ett part timmar senare, ensam och med en lapp vid honom. Lappen är skriven av Ruth, som förklarar att hon är del av en grupp infekterade som har muterat på sådant sett att de nu kan gå i solljuset. De tänker ta över och bygga ett nytt samhälle av endast vampyrer. Hon skriver att de är rädda och hatar Robert, som har mördat så många av dem. Hon var utskickad för att spionera på honom. Hon skriver även att de lär nog komma till han hus snart för att ta honom, men Ruth tänker uppehålla dem ett tag så att Robert kan fly. Hon gör detta eftersom hon hade blivit kär i honom. Robert ignorerar varningen och stannar i sitt hus, och snart kommer vampyrerna till honom. De bryter sig in, och trots att Robert slåss tillbaka lyckas de slå ner honom och ta iväg honom.
Robert vaknar nu upp i ett fängelse med ett par timmar kvar till sin egen avrättning. Han får besök av Ruth, som säger att hon nu är en högt rankad medlem av det nya samhället. Hon hatar inte Robert som de andra gör, hon förstår ändå att Robert måste bli avrättad av symboliska själ. Hon ger honom en kyss och lämnar honom till sitt öde.
Men inte lång tid kvar till sin avrättning tittar Robert ut ur ett fönster och ser en folkmassa av vampyrer som väntar på honom. Han förstår då han deras syn på det hela. Precis som vampyrerna från historier och filmer från det gamla samhället innan sjukdomen, är han nu inget annat än en hemsk varelse från myter. Där, i en fängelsecell inte lång tid från sin egen avrättning säger Robert Neville sina sista ord; I am legend. (Jag är [en] legend.)
Ett fantastiskt bra slut på en förvånansvärt bra bok. Början på boken må va lite seg, men mitten var spännande och slutet får en verkligen att tänka. Rollerna blev omvända, då Robert var nu en mördare i ögonen av vampyrerna. Han var väldigt lik vampyrerna från legender och historier idag, som boken själv pekar ut. Jag rekommenderar verkligen den här boken; Legend av Richard Matheson.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)